Beauty & Broccoli

Spa, behandlingar och hudvård. Skönhet utifrån och in, inifrån och ut!


2 kommentarer

Nu startar utmaningen!

Dags att sluta ligga raklång och tycka synd om mig själv..

Dags att sluta ligga raklång och tycka synd om mig själv..

Meeeeeh! Nu räcker det! Jag är så trött på att vara trött, att inte orka träna crossfit, springa snabbt eller lyfta tungt. Där jag tidigare i höstas hade definierade magmuskler syns nu mest välutfylld hud som bäst kallas ”fluff”. Operation ”Återvända till mitt liv” startar nu. Idag. Utmaningen består i att först träna någonting varje dag i två veckor. Varje dag. Någonting. Inte springa ett marathon eller lyfta min egen vikt i marklyft, utan jag nöjer mig så gärna med att t ex:

– promenera en timma (utan barn som bara rymmer eller vägrar gå)

– yoga en kvart hemma innan familjen vaknar

– yoga mer än en kvart för min favorityogi Jennie 

– gå till boxen och fika

– gå till boxen och ro/göra marklyft med enbart skivstång/göra pullups med fetaste gummibandet

– gå och simma, gärna någon gång då stans pensionärer crawlar loss

– ringa fina vännen M och erbjuda mig att hålla kaffemuggarna om vi promenerar med hennes bebis i vagn

– meditera

 

Minst en kvart om dagen. Max en timma. Hur svårt kan det vara? Nu kör jag 14 dagar, sen levlar jag upp utmaningen ytterligare!


Lämna en kommentar

Som förut, men ändå helt nytt

yoga

 

Plötsligt en dag vaknade jag upp och kände hur kroppen och sinnet längtade högljutt efter en gammal träningsform som legat på is några år. Yoga! Efter en lång period med hårt fokus på tung styrketräning, löpning och crossfit kändes kroppen sliten och trött. Jag började undvika träningarna, hittade ursäkter, prioriterade inte som jag brukade. Inte hjälpte det att både jag och barnen varit mycket sjuka, det var mycket på jobbet och livet kändes allmänt rörigt. Men att ge upp den träning som varit min livlina, min livsluft och det som gett mig energi så länge – det satt långt inne.

Men så kom tanken på yoga till mig och från den stunden gick det fort! För några år sen, när jag senast tränade yoga, då var jag stark. Då stod jag på huvudet, gick upp (ner?) i brygga och gjorde balansövningar som en gymnast. Nu. Oj. Nu är jag svag. Matt. Behövande. Min energi går inåt och jag gråter, både under och efter yogan. Jag behöver det fysiska, men jag längtar oerhört efter även den andliga delen av yogan. Det är nytt! Jag njuter av att upptäcka det här med helt nya ögon, helt nya behov. Och så har jag mött min egen guru🙂 Yoga. Som förut – men helt nytt!


Lämna en kommentar

Tittar framåt, mot träningsåret 2013…

Den som söker efter mål, mening och vision kommer att finna. Kanske här?

Den som söker efter mål, mening och vision kommer att finna. Kanske här?

Jag har gett upp. Tiden, kraften, orken kommer inte att räcka till för att komma igång med träningen ordentligt igen före julledigheten, inte minst för att vi reser bort nästa vecka och inte kommer hem förrän nästa år igen. Så, jag funderar istället på hur nästa träningsår ska se ut. Vad har jag för visioner, ambitioner, mål och strategier för att komma dit? Stora frågor, men roliga frågor att börja fundera på. Jag har lärt mig så mycket detta året, om mig själv, min kropp, min motivation och min ambition. Och om min drivkraft. Vad får mig att kliva upp klockan fem på morgonen för att springa eller gå till gymmet före jobbet? Vad får mig att släpa fram en kettlebell istället för att se på tv om jag får en kvart för mig själv här hemma? För att ha en chans att svara på frågorna såpass ingående som de förtjänar behöver jag dela upp dem och ta god tid på mig. Från och med nu och fram till den 7 januari ger jag mig själv, sen ska dessa frågor ha svar:

  • Vilka drivkrafter motiverar mig att träna?
  • Vad har jag för långsiktig vision med träningen?
  • Vilka mål har jag för 2013?
  • Hur ska jag nå mina mål – hur ser strategin ut?
  • Vad behöver jag för träning kopplat till min livssituation? Detta tar jag ställning till kvartalsvis.
  • Vad finns för fallgropar?
  • Hur parerar jag dem?
  • Vilka tillhör min fanclub, får jag support för att kunna göra rätt val och kryssa fram mot min vision, av familj och vänner?
  • Vad mer kan jag behöva för att nå mina mål?
  • Hur kommer jag att känna mig när jag når mina mål?
  • Hur ska jag fira mina segrar?

 

Ja, det finns lite att fundera på! Hur tänker du kring mål och träning för nästa år och framtiden?


2 kommentarer

All motion är bättre än ingen?

vardagsmotion

 

Tja, det är inte ett hårt styrkepass, härlig långlöpning eller ett utmanande crossfitpass. Det är vardagsmotion. Det där som alla käcka alltid utbrister är bättre än ingen motion, små val gör stor skillnad blablabla… Jag har själv stått där och leende slängt ur mig floskeln till någon jag tycker behöver det. ”Jo, men hinner du inte så hoppa av bussen en hållplats tidigare, ta trapporna, stå vid skrivbordet halva dagen istället för att sitta, gör knipövningar när du diskar… det räknas!”

Ja, det gör det. Men det är fanimej inte kul. Förkylning vik hädan – jag vill svettas av riktig träning, av muskler som ansträngs och hjärtat som pumpar. Inte redan efter tre trappsteg, för att kroppen är helt upptagen med att försöka bli pigg och frisk igen.

Vardagsmotion – jag hoppas du bara blir en i mängden snart så att jag inte behöver tänka på dig som en egen varelse. Du ska in i skuggorna och bara vara där, bara funka, inte höras, inte synas – ok? Då är du på rätt plats!

Nu drar jag iväg på ett spännande möte med en ny bekantskap, så dagen får en bättre start med mer inspiration än vad gårdagen bjöd på:-) Ha det bra i vinterkylan!


1 kommentar

Lunchträning och belöningar

lunchträning

Hade verkligen ingen lust. Kände mig trött, stel, frusen och allmänt som enpersonsomintetränar. Av olika orsaker (förkylda barn och för lite sömn till exempel) blev det ingen träning alls förra veckan, och nu var det verkligen dags att ta tag i situationen. Jobbade hemma och hade planerat in ett lunchpass i vardagsrummet. Men. Hade ingen inspo, ingen motivation, ingen energi. Inget alls.

Vad gör man?

Vickar på tårna och känner igenom kroppen. Ok, jag känner mig frusen – men är jag sjuk på riktigt? Ok, jag har noll energi – men är jag ohälsosamt trött och borde lägga mig en timma på lunchen istället? Ok, jag känner mig som en sån där som inte tränar – men är det sant? Det blev nej på alla tre, och då är det disciplin och lite djävlar anamma som gäller. Slutade fundera på om jag verkligen ville detta och gjorde det istället. Belönade mig med härlig vinterapelsin och hälsosam soppa med massor av grönt och chicken dumplings, och kände mig som..

.. som. Du vet. Som en sån där som tränar!

Det blev en runda med knäböj, marklyft, bicepscurl, svingar och enarmsrodd med kettlebell, samt push ups och rygglyft. 3 rundor med 15 reps i varje set. Gott nog, nu är jag på banan igen:-)


2 kommentarer

Mina strumpor åker av…

Jag hänger ju en hel del i en crossfit-box. Det är ett coolt ställe med coola människor som är väldigt starka och gör coola saker, som att stå på händer när de gör armhävningar eller kalka in händerna för att lyfta skivstänger med mycket tunga vikter på. Det finns en del saker man gärna gör när man tränar crossfit, t ex är det en fördel om man gillar att äta enligt paleo och så har man tröjor med tuffa texter på som uttrycker hur ultracoolt det är att vara stark. Jag älskar det! Hela den sektliknande fokuseringen på en träningsform, gemenskapen och galenskapen!

Men jag är bara en storögd nybörjare som står vid sidan om de coolaste och undrar om jag någonsin kommer att få vara med på riktigt? Det finns en del saker jag är hyfsat bra på (squats!), en del jag får fortsätta träna på (pull ups) och en del jag nog aldrig kommer till (handstand pushup..). Och. När andras knälånga kompressionsstrumpor åker på, för att matcha de pyttesmå shortsen som framhäver de muskulöst vältränade benen, då åker mina av. Jag använder mina älskade kompressionsstrumpor från gococo jämt! Men aldrig när jag tränar. Inte så andra ser i alla fall. Där går min gräns. Så cool är jag inte. Så cool blir jag aldrig – jag lovar! Skulle jag drabbas av vansinne och hybris och till slut dyka upp i små shorts och knästrumpor någonstans nära dig – knacka mig fyra gånger på vänster axel och blinka två gånger med höger öga. Det får bli vår hemliga signal. Den som säger ”skärp dig”! När andras strumpor åker på, då åker mina av!

 


Lämna en kommentar

Mörkt, ensamt – och alldeles underbart!

Det var tyst och tomt på gatorna när jag sprang runt Kungsholmen imorse. Ingen som väntade på bussen. Inga barn som spelade fotboll. Helt tomt i tunneln under t-banan. Vissa stunder kändes det läskigt, men mest upplevde jag bara ett lugn och en känsla av power. Jag gör det! Jag är här, jag springer, jag anstränger min kropp, utmanar min latmask och följer min plan. Jag är min egen chef, jag klarar det jag föresatt mig att klara. Typ. Glädjerus!

Av 40 minuters morgonlöpning på tomma trottoarer en vanlig fredag i november, i ett vanligt liv, av en vanlig småbarnsmamma som försöker få livspusslet att gå ihop. Jo. Det är nog lite power över det! Jag skiter i Jante en stund, firar mig själv och drar ut på resten av denna dag med känslan av att jag kan allt jag vill kunna! Bra känsla!