Så tar du hand om din problemhud – tips från hudvårdsterapeuten!

Jag skrev ju om min strejkande hud i ett tidigare inlägg och har fått massor av fina tips här på bloggen och via mejl, tusen tack för att ni engagerar er! Jag ska definitivt prova flera av tipsen, börjar redan idag med att utesluta socker ur kosten. Anar att även snabba kolhydrater som pasta och bröd, samt gluten kommer att behöva dras ner till ett minimum så småningom, men jag börjar så här! Efter ett besök hos hudvårdsterapeuten Vasilisa Kara, som nyligen öppnat salong i Vasastan efter 25 års praktik i Californien, kommer jag även att testa följande:

- detoxa kroppen med hälsosamma alger som chlorella och spirulina

- ta en kur av b-vitamin komplex

- tvätta och smörja huden med mandel- och olivolja

- undvika smink några veckor (undantaget mineralsmink vid tillfällen som verkligen kräver det)

- starta dagen med ett glas ljummet vatten med en halv pressad citron i, även det för att rena kroppen.

- om en månad eller två tar jag ytterligare en behandling med LED-ljus terapi och kanske LPG, en upplyftande och stimulerande behandling som även erbjuds hos t ex Moonsun.

 

Att sova, äta bra, andas, yoga, promenera och pussa på mina barn ingår också i mixen som ska sänka kortisolströmmarna i kroppen och få mig och huden i balans igen!

Jag är beroende!

En morgon upptäckte jag att mixern som inhandlades för över ett år sen även innehöll en juicepress. Sen dess är jag fast! Går en dag utan en av dessa fantastiska juicer känns den ljummen och tom… Just nu älskar jag denna morotsjuice mest av alla! Jag pressar 5-7 morötter, 1 äpple och 1 citron, låter det dra med några isbitar i en stund och sen – ren och skär magi! Det sägs att dricker man morotsjuice varje dag blir man till slut gul i fejset – det lär vara så ni känner igen mig på stan till slut:-))

 

Huden i uppror – vad säger experten?

En lång period med mycket stress, lite sömn och sämre mat- och träningsrutiner har fått min hy att sparka bakut fullständigt. Jag som gått igenom hela tonåren utan en endaste liten kvissla har plötsligt fått hela ansiktet att härma en prickig korv. Rött, irriterat och inflammerat med både massor av små kvisslor och större ”bulor”. Jag får nästan panik – vad gör man? Är så van vid att tvätta och smörja med lite kräm, kanske ett serum och sen är allt klart! Går jag till hudterapeut – för det älskar jag ju!  - har det mest varit för att få en skön ansiktsmassage och massa beröm över min fina hy.

Inte idag. Idag ska jag till Lisa och nu behöver jag hjälp! Gabriela, funkar inte detta så kommer jag till dig:-)

Har ni varit med om liknande hudkollapser? Vad gör ni? Vilka produkter använder ni, äter ni något speciellt… alla tips tar jag tacksamt emot, här i kommentarsfältet eller via mejl jmelena@live.se.

 

Mvh // Pricken

Allt är som förut, allt är nytt…

Det började som en spontan invigelse. Jag hade jobbat flera år som frilansande journalist med fokus på hälsa och spa, men var nu sedan ett tag tillbaka en vanlig anställd. På ett jobb jag älskade ska tilläggas, så det var absolut inte synd om mig, inte alls. Men jag saknade pirret av att vara riktigt rejält nyfiken på någon, något. Så jag tog med mig specialintresset och startade bloggen!

I snart två år har jag bloggat om produkter, människorna bakom produkterna, olika behandlingar och spaanläggningar, terapier och teorier, löften och innehållsförteckningar, branschen som helhet och enskilda individer. Mitt fokus har varit grönt, men jag är fylld av lust snarare än regler, träningen ska vara inspirerande och ge resultat, sminket ska funka och maten vara god!

Det har gått i vågor med bloggandet, det måste jag erkänna. Någon gång tog jag en längre bloggpaus, ibland kortare. Men så skrev någon ”vi saknar dig!” och glädjen tändes igen. Jag älskar kontakten med er läsare, älskar att dela med mig och att ha ett forum där jag får vara ständigt nyfiken! Under de senaste månaderna har bloggen blivit mer personlig, mer av mig än av krämer och det känns kul att bjuda på. Men det har också blivit otydligare. För mig och för er. Så nu stramar jag upp budskapet och återvänder till att renodlat skriva om hudvård, spa, hälsa, välbefinnande och skönhet. Kanske en och annan sminkprodukt också, jag kan aldrig få nog av läppglans! Alltid med en personlig touch – jag är inte expert, utan en engagerad konsument. Nu vill jag fortsätta inspirera dig och dela med mig av kunskap, tipsa om nyheter, testa produkter, spa och spännande behandlingar – hoppas du hänger med! Saknas något? Vad vill du läsa om? Tveka inte att mejla mig dina önskemål.

Vi ses!

Yogadags

Yogin i mig vill fram, men kroppen orkade inte riktigt idag…

Idag var kroppen inte med mig alls på yogan. Ingen balans, ingen koncentration, ingen kraft. Men jag stannade kvar i salen, i rörelsen, i känslan och andades mig igenom obehaget. Jag vet varför kroppen inte riktigt orkar just nu, det är helt ok, den är förlåten för att energin är förbrukad för tillfället:-) Och när jag tänker tillbaka så är det inte alltför många veckor sen jag inte hade orkat med en vinglig, skakig praktik. Jag hade förmodligen inte ens gått dit, inte vågat försöka, inte förstått att det gör gott för själen och för mig framåt i alla fall. Så jag tänker att idag var jag fysiskt usel men tog mig ändå ett litet mikrosteg närmare en sann yogi, för jag bejakade min skörhet och var snäll mot min kropp som kämpar så hårt. Jag tänker milda tankar, ringer en fantastisk vän som skänker så mycket glädje och energi och väljer bort prestation just idag!

En ny väg ligger framför mig…

”Jag vet inte var detta kommer att sluta, men jag vet att det har börjat”. 

Med de orden hälsade jag min man godmorgon för någon vecka sen, och därmed sa jag högt det kroppen signalerat länge. Att livet nu gått in i förändringsläge. Att något gammalt, ingrott ska värka ut och något nytt komma in. Jag vet bara inte vad. Ett tag gjorde det mig förtvivlad och frustrerad, jag älskar ju vägen mot målet, älskar att prestera och göra det som måste göras för att nå fram. Det är min drivkraft och min motor.

Eller? Håller jag på att förändras?

Händelser jag inte själv kunnat kontrollera placerar mig på en öde ö, isolerad från möjligheten att påverka, bestämma tempo eller ens färdriktning. Jag bara är. Kroppen leder vägen, jag får underordna mig och acceptera det som sker. Efter en viss kamp drar jag en suck av lättnad och hänger mig till processen, väljer att ha tillit till universum och till min egen kraft; det som leder mig är vänlig energi och jag är övertygad om att allt blir bra. Men vad det blir, när det blir – det får jag stå ut med att inte veta ett tag till.

Min intention är att komma ut på andra sidan som en harmonisk, frisk, stark och kärleksfull version av mig själv. Jag passar på att leka lite, experimentera och nyfiket undersöka platser, människor och företeelser jag inte tidigare mött och ser fram emot nya insikter!

Nu startar resan…

Nu startar utmaningen!

Dags att sluta ligga raklång och tycka synd om mig själv..

Meeeeeh! Nu räcker det! Jag är så trött på att vara trött, att inte orka träna crossfit, springa snabbt eller lyfta tungt. Där jag tidigare i höstas hade definierade magmuskler syns nu mest välutfylld hud som bäst kallas ”fluff”. Operation ”Återvända till mitt liv” startar nu. Idag. Utmaningen består i att först träna någonting varje dag i två veckor. Varje dag. Någonting. Inte springa ett marathon eller lyfta min egen vikt i marklyft, utan jag nöjer mig så gärna med att t ex:

- promenera en timma (utan barn som bara rymmer eller vägrar gå)

- yoga en kvart hemma innan familjen vaknar

- yoga mer än en kvart för min favorityogi Jennie 

- gå till boxen och fika

- gå till boxen och ro/göra marklyft med enbart skivstång/göra pullups med fetaste gummibandet

- gå och simma, gärna någon gång då stans pensionärer crawlar loss

- ringa fina vännen M och erbjuda mig att hålla kaffemuggarna om vi promenerar med hennes bebis i vagn

- meditera

 

Minst en kvart om dagen. Max en timma. Hur svårt kan det vara? Nu kör jag 14 dagar, sen levlar jag upp utmaningen ytterligare!

Cocktaileffekten – en kampanj värd att uppmärksamma

Naturskyddsföreningen vill sätta extra fokus på de skador som kemikalier kan göra på våra kroppar och har sedan förra året drivit kampanjen Cocktaileffekten. Jag är i vanliga fall ingen vän av skrämsel-pr, helt enkelt för att jag tror (och forskning visar, mer om det i ett annat inlägg) att om hotet blir för stort och frågan för vid, då tenderar vi människor att reagera med passivitet. Istället för att gå igång på alla cylindrar och göra allt i vår makt, så drar vi oss tillbaka in i tryggheten av att göra ingenting. Eller snarare, göra som vi alltid gjort. Och så fortsätter problemet…

När det gäller kemikalier i kroppen är bevisen så tydliga och det finns snabba, enkla åtgärder vi kan börja med idag. Nu! Saker som påverkar oss, våra barn, våra grannar och medmänniskor på andra sidan jorden. Små beslut som får stor effekt. Det finns ingen anledning att låta bli! Läs mer om cocktaileffekten hos Naturskyddsföreningen, välj minst en kemikalie du gör allt i din makt för att undvika och skrid till verket!

Tålamod. Ha tålamod!

Drömmar är fantastiska! Drömmar kan ta tid att uppfylla. Men. Håll fast vid din dröm, gör lite varje dag – tiden går, oavsett om du agerar för att nå dina mål och visioner eller ej.

Är du med? Det här är viktigt! När jag coachar människor hör jag ofta att de drömmer om att byta jobb, gå ner i vikt, göra en resa, börja studera, måla om hemma… Men argumentet för att inte göra det är att det tar så lång tid. Så jag ställer frågan, till dem, till dig, till mig: Om vi vet att tiden går, oavsett vad vi gör, känns det då som ett relevant hinder på vägen mot drömmen? Om vi har två val; att agera eller att inte agera, men vad vi än väljer så går timmarna, dagarna, veckorna, åren… Känns det då fortfarande som ett genuint argument för att avstå från att försöka, att agera för att uppfylla våra mål och drömmar?

Fortsätt dröm – och sätt planer i verket!

Passa på att drömma stort!

 

Jag håller mig flytande genom mina drömmar just nu…

Livet är en virvel och jag sitter fast i mitten just nu. Det är inget jag valt själv – eller? Att vara här, att inte skjuta ut mig, att stanna kvar och fullfölja uppgiften, är ju också ett val. Även om uppgiften just nu känns övermäktig. För att inte bli alltför tagen av trötthet, för att roa, inspirera och väcka mig själv med lite extra energi passar jag på att dagdrömma mycket nu!

I mitt huvud gör jag en lista över saker jag vill göra, vem jag vill vara, hur livet ska se ut. Jag drömmer mycket och jag drömmer stort! Till exempel, under en fotografering som drar ut till långt in på natten… då fantiserar jag om hur jag sitter på en strand, i skuggan av en palm, och ger min minsta färsk frukt samtidigt som jag vänligt och med oceaner av tålamod lyssnar till den äldsta sonens livliga berättelse om något som hänt i hans liv och de tankar han har. Sen är det dags för honom att gå några timmar i skolan, lillan är hos pappa som jobbat klart sina morgontimmar och jag går iväg för min dagliga yoga och meditation. Vi lever tillsammans, i lugn och harmoni, med varm sand mellan tårna och varma själar som orkar se den andras behov och ta vara på vår tid tillsammans. Vi ler! Vi älskar! Vi njuter av livet!

Klipp till nutid. Då ser livet lite annorlunda ut:-) Jag blundar inför snöslasket och drömmer vidare…