Jag skrev ju om min strejkande hud i ett tidigare inlägg och har fått massor av fina tips här på bloggen och via mejl, tusen tack för att ni engagerar er! Jag ska definitivt prova flera av tipsen, börjar redan idag med att utesluta socker ur kosten. Anar att även snabba kolhydrater som pasta och bröd, samt gluten kommer att behöva dras ner till ett minimum så småningom, men jag börjar så här! Efter ett besök hos hudvårdsterapeuten Vasilisa Kara, som nyligen öppnat salong i Vasastan efter 25 års praktik i Californien, kommer jag även att testa följande:
- tvätta och smörja huden med mandel- och olivolja
- undvika smink några veckor (undantaget mineralsmink vid tillfällen som verkligen kräver det)
- starta dagen med ett glas ljummet vatten med en halv pressad citron i, även det för att rena kroppen.
- om en månad eller två tar jag ytterligare en behandling med LED-ljus terapi och kanske LPG, en upplyftande och stimulerande behandling som även erbjuds hos t ex Moonsun.
Att sova, äta bra, andas, yoga, promenera och pussa på mina barn ingår också i mixen som ska sänka kortisolströmmarna i kroppen och få mig och huden i balans igen!
Min mormor hade alltid minst en av dessa fina doftpelargoner hemma. Och eftersom en stor del av min barndom tillbringades hos mormor förknippar jag doften från dr Westerlunds blomma – eller Rosengeranium, som den också heter – med trygghet och kärlek. Doktorn själv ansåg dock att de väldoftande bladen hade både medicinska och terapeutiska effekter och kunde hjälpa mot illamående, dålig blodcirkulation, inflammationer, exem och acne. Den kan också användas i antidepressivt syfte.
Vem vet, kanske hade han rätt? Jag kom precis tillbaka från en resa med just mormor och känner en plötslig längtan efter min barndoms doftminne! Min terapi för att läka saknaden efter mormor får bli att placera en blomma i köksfönstret! En blomma jag inte haft i mitt hem på flera år, men nu blev jag påmind av mitt känslominne.
Dessutom är det utmärkt att nypa av ett blad och krossa mellan fingrarna efter att man använt färsk fisk, skalat räkor eller vitlök under matlagningen, då doftar händerna gott igen!
Naturskyddsföreningen vill sätta extra fokus på de skador som kemikalier kan göra på våra kroppar och har sedan förra året drivit kampanjen Cocktaileffekten. Jag är i vanliga fall ingen vän av skrämsel-pr, helt enkelt för att jag tror (och forskning visar, mer om det i ett annat inlägg) att om hotet blir för stort och frågan för vid, då tenderar vi människor att reagera med passivitet. Istället för att gå igång på alla cylindrar och göra allt i vår makt, så drar vi oss tillbaka in i tryggheten av att göra ingenting. Eller snarare, göra som vi alltid gjort. Och så fortsätter problemet…
När det gäller kemikalier i kroppen är bevisen så tydliga och det finns snabba, enkla åtgärder vi kan börja med idag. Nu! Saker som påverkar oss, våra barn, våra grannar och medmänniskor på andra sidan jorden. Små beslut som får stor effekt. Det finns ingen anledning att låta bli! Läs mer om cocktaileffekten hos Naturskyddsföreningen, välj minst en kemikalie du gör allt i din makt för att undvika och skrid till verket!
Underbar matbricka på flyget till Hong Kong. Men med två-åring i knät avnjöts den knappast i mindfulness…:-)
När jag gick kursen till holistisk hälsocoach för Paul Chek var maten en stor del av utbildningen. Vad vi äter. Hur vi äter. När vi äter. Hur mycket vi äter. Varför vi äter. Vad vår kropp egentligen mår bra av. En mening jag minns alldeles särskilt tydligt var ”vi i väst tuggar ofta maten endast för att inte kvävas…”. Min första reaktion på den var – ingenting. Den berörde mig knappt. Jaha, liksom. Min andra reaktion var – nonsens, typiskt flum. Självklart tuggar vi maten, det vet ju alla att man ska tugga minst en miljon gånger innan man sväljer, det har mamma tjatat om sen jag var två år. Eller? Vet alla det? Vet jag det? Gör jag det?
Nej.
Jag lever, som så många andra, med andan i halsen, ständigt på språng. Hinner sällan sitta ner och äta en ordentlig frukost, sitter i en stökig matsal och försöker vara trevlig mot mina kollegor under lunchen, har småbarn som häller ut vattenglas och rymmer från bordet under middagen..
Nej. Jag tuggar inte en miljon gånger. Knappt ens tio gånger. Jag tuggar bara så mycket som krävs för att inte kvävas.Trots att jag en gång, för inte alltför länge sen, gick på kurs och lärde mig att maten blir lättare att smälta om jag tuggar ordentligt, att stressnivåerna i kroppen sjunker om jag fokuserar på hur jag äter och att alla näringsämnen frigörs mycket mer effektivt om tänderna får göra jobbet de är till för och finfördela maten. Nu blir det ändring på det här! Efter en särskilt stressfylld period inser jag att mitt bordsskick och vett fått ge vika inför utmaningen att få i sig mat överhuvudtaget. Det blir ju inte så bra till slut, och som en del i min rehab för att återfå hudens balans, hårets skick, magen form, glädje, energi och lust att prestera har jag en plan även kring måltiden! Kortfattad och – förhoppningsvis – tillräckligt enkel för att genomföra. Jag ska:
- ha med matlåda till jobbet och dra mig undan ett tag, äta i lugn och ro i ett rum som är tyst och avskilt.
- gå upp 20 minuter tidigare på morgonen så jag hinner sitta ner och äta frukost själv innan barnen vaknar.
- fokusera på min andning och göra en kort – verkligen kort, max tre minuter – mindfulnessövning före middagen, för att grunda mig ner i stolen och situationen.
Tugga på mina vänner, det kommer kroppen att tacka er för!
Jag, och de flesta jag känner, är helt fixerade vid hur trötta vi är just nu. Jag känner till alla råd som finns om hur man kommer över sin trötthet – jag är ju själv omåttligt förtjust i att klämkäckt dela ut dem till stackare som inte bett om det. Eller, jag var åtminstone förtjust i det. Då. När jag inte sällade mig till skaran, utan var en sån där som skuttade fram och frustade av energi, oavsett årstid. Då när jag sov, tränade och hade balans i livet. Denna höst har inte inneburit så mycket av den varan, ok, så är det ibland och nu får jag smaka baksidan av myntet. Trötthet som får min gamla mormor och hennes prat om höfter, hälsa och pensionärsträffarna att verka som en tonåring som ständigt rejvar i jämförelse. Jag är en riktigt gnällkärring just nu, jag erkänner! Och väldigt intresserad av min trötthet dessutom! Lite sådär ohälsosamt, nördigt intresserad… Så. Hur trött är jag? Aptrött. Sådär att jag vinglar fram i korridorerna på jobbet, går till kopiatorn fyra gånger utan att komma ihåg vad f-n jag gör där och börjar gråta för minsta lilla. Men HUR är jag trött?Tidningen Hälsa hade ett reportage tidigare i höstas där fyra sorters trötthet listades. Nämligen:
Fysisk trötthet; som uppstår av t ex träning eller annat kroppsarbete. Den kan mätas som cellernas bränslenivå, mängden av signalsubstanser eller muskelspänninsgsmönster.
Sömnighet; benägenhet att somna. Ju sömnigare, desto mer ansträngning krävs för att hålla sig vaken. Kan mätas med tiden det tar att somna, analys av hjärnvågor eller långa blinkningar.
Mental trötthet; en känsla av energilöshet, ett motstånd mot att tänka, fatta beslut och lösa problem. Kan bero på långvarig mental ansträngning. Kan idag inte mätas objektivt.
Emotionell trötthet; går armkrok med mental trötthet, men här finns också en känsla av nedstämdhet.
Har du reflekterat över HUR du är trött? Faktiskt inte jag tidigare, inte på det här sättet. Känner igen mig i alla utom ettan just nu, men tror att den emotionella tröttheten minskar om jag bara får ta hand om min sömnighet och lägger in lite fysisk trötthet på det. Sova och träna alltså! Vem är förvånad?
Dagens Medicin rapporterar om en svensk studie som visar att ett dagligt intag av (minst) 4000 enheter d-vitamin bromsar luftvägsinfektioner och ger en lägre antibiotikaanvändning hos en känslig patientgrupp. Vågar man gissa att de goda effekterna även gäller för oss som inte ingår i specifika patientgrupper, men som ändå gör allt i vår makt för att undvika förkylningar?
D-vitamin är ett steroidhormon, som våra könshormoner testosteron och östrogen. Det bildas i huden när solen lyser, något som vi nordbor inte är alltför bortskämda med. Dessutom får vi bara tillräckligt med sol som står högt nog på himlen för att bilda vitaminet under några få sommarmånader. D-vitaminet påverkar effekten av hundratals gener i de flesta av kroppens celler och potentiellt kan det därför påverka hälsan på mängder av sätt. Är du intresserad av att veta mer har Kostdoktorn skrivit en mycket bra guide till d-vitamin.
Jag ger D-vitamin till hela familjen större delen av året. Själv har jag inga problem med kapslar, men barnen tycker det är jobbigt, så vi köper flytande d-vitamin från Holistic. Det smakar gott och går lätt ner!
Idag fattade jag ett nödvändigt, stort och självklart beslut. Jag gjorde något alla med 50 kronor eller mer kvar efter hyra och mat varje månad borde göra. Åtminstone alla vi som har barn, vill ha barn eller känner någon som har barn. Alla vi som varit barn själva. Alla vi som räcker upp handen, ställer sig mitt på skolgården eller bara skriker tyst inom oss. Alla vi som säger toknej till mobbning.
Jag blev månadsgivare till organisationen Friends, för att jag mår illa av tanken på alla barn som idag, denna måndag i oktober, fejkade huvudvärk, magont eller feber för att slippa gå till skolan. Tanken på dem som bet ihop och som därför spenderade hela långa lunchrasten i ett hörn, själva eller med oönskat sällskap. Alla som startade mobilen på morgonen och direkt fick ett digitalt slagord i ansiktet av någon anonym källa. Alla som inte är populära, söta, sportiga eller mainstream…
Bli vänskapare till Friends. Möt blicken på en medmänniska och säg ”hej”. Visa att den du möter finns, att hon räknas och är viktig. Gör det nu. Idag. Imorgon kanske ärren är för djupa.
Jag läser en definition av acceptans och känner att nu, denna mörka måndagsmorgon i oktober, landade den rakt i magen och rätt i hjärtat. Axlarna åker ner ett hack, andetagen blir djupare och gången lättare när jag känner att jag PÅ RIKTIGT accepterar att jag faktiskt är sjuk och inte kan träna. Det kan låta som ett miniproblem och det är precis vad det är också. Ändå har jag ägnat fem veckor åt att vara frustrerad över utebliven träning, planerat, bokat klasser i boxen, avbokat, misslyckats med planeringen, bokat tider med min PT, bokat av de tiderna, känt mig svag, tjock, otränad, ovärdig mitt medlemsskap i boxen… you name it. För att jag hostat som en galning, haft mycoplasma samtidigt som sonen haft alla typer av …okocker vetenskapen kan tänkas uppfinna.
Är det då så konstigt att man inte tränar på ett tag? Är fem/sju/åtta veckors utebliven träning något som raderar ut alla år av träning jag har och kommer att ägna mig åt? Jag bara frågar. Och när jag svarar mig själv, så är det ju absurt. Nu räcker det! Nu vänder jag blicken mot skyn, kokar ingefärsté och förklarar mig själv sjuk. Bokar inga träningspass alls på hela veckan. Då ska ni se att jag säkert känner mig frisk redan imorgon:-))
Acceptans handlar om att välja att både se och stå ut med verkligheten, hur plågsam den än kan vara utan att undvika, fly, förvränga eller döma den – hur jobbigt det än kan vara. Med verklighet menar man både den yttre verkligheten runt omkring, som exempelvis anhöriga, bekanta, vänner och ovänner och den inre verkligheten som kan vara tankar och känslor.
Att ha ett accepterande förhållningssätt innebär inte att man måste avstå från att försöka förändra en situation, men det innebär att sluta föra krig mot sig själv och sin tillvaro. Acceptans är, hur paradoxalt det än kan låta, inte att sitta passiv utan att aktivt handla i enlighet med sina mål och värderingar.
… alger! På västkusten, där jag är uppväxt, finns dom överallt. Precis överallt. Så varför inte använda de små rackarna till något vettigt? Eftersom de består av både vatten och fettlösliga ämnen är de en bra boost i hudvård och ger huden en extra kick av vitaminer och mineraler. Redan på antiken gned kvinnorna huden med färsk blåstång för att få god fart på blodcirkulationen!
En alg är inte en växt som lever i vatten, utan en organism som hämtar sin energi från ljus genom fotosyntes. Olika alger verkar på olika sätt, beroende på vilka förhållanden de lever under i haven, de kan växa i både salt-, bräckt och sötvatten, de kan vara mikroskopiskt små eller giganter på nästan hundra meter. Gemensamt för dem är att de är av stor betydelse för ämnesomsättningen i havet, är rika på mineraler, salter och vitaminer samt att de har en unik förmåga att binda fukt. De är även kraftigt antioxidantiska och experter på att skydda huden mot gifter i miljön.
Bloggläsaren Mitte hörde av sig och undrade över tips på ekologisk handkräm som kan lindra hennes eksem, och då gärna en kräm med högt innehåll av glycerin. Det är inte helt enkelt att hitta just den kombinationen, något hon redan upptäckt, men då jag själv har väldigt torra händer med tendens till eksem och dessutom har en son med eksem har vi testat en hel del krämer, så några tips kan jag ändå bidra med. Hoppas Mitte och ni andra har någon nytta av dem – och hör gärna av dig om du har fler tips än dessa!
1)Decubal, en hudvårdsserie som utvecklats tillsammans med dermatologer för just väldigt torr hud har kommit med en ekologisk linje, Decubal Ecological, och där hittar du en handkräm med ekologisk glycerin, fläderblomma och solrosolja, samt med ett ph-värde på 4,5.
Kostar ca 89 kr för 100 ml och säljs på apotek.
2) Bio Beaute By NUXE Hand Cream är en ekologisk handkräm för torra och skadade händer med 98,9 % naturliga ingredienser, bland annat vegetabiliskt glycerin och Ximeniaolja som vårdar och reparerar. Innehåller även jojobaolja och sheasmör som skyddar huden från yttre påverkan, växtoljor från Argan, hasselnöt och sötmandel liksom blomvatten från Verbena som ska reparera och lugna irriterad hud.
Kostar 165 kr för 75 ml och sälj i Sverige endast hos Apoteket AB.
3) Ekologisk handcreme med havtornsolja från My Havtorn är tjock och härlig, med högt innehåll av näringsrik havtornsolja och karakteristisk orange färg! Innehåller även glycerin, dock anges inte hur mycket.
